Halberg Rassy 49

Februari 1988 for jag till Kanarieöarna för att segla med en Halberg Rassy 49 "SY Morning Light"

Seglandet startade i Puerto Rico på Gran Canaria.

Efter som jag seglade en 24 fotare hemma blev detta en stor omställning. Första benet blev till Teneriffa i en behaglig vind och strålande sol. Såg på långt håll några valar som visade sig i vatten ytan. Efter någon timme hade de två grabbarna från Göteborg åkt på sjösjuka, det gick en ganska kraftig dyning. Förtöjde i Los Cristianos i kvällningen. Denna första dag hade varit en fantastisk upplevelse. Drömmen föddes om att i egen båt någon gång få segla i varmare vatten, gärna här för det är ett alldeles lagom klimat.

Seglingen fortsatte i lite friskare vind mot La Gomera, den lilla ön där man förr visslade istället för att prata. Vi ankrade upp i den lilla viken i kvällningen, tog oss iland för att besöka någon lokal restaurang. Själv var jag mest imponerad av att segla en så fantastisk båt, allt verkade så genomtänkt och perfekt.

Gomera var en ö med två sidor. Ena sidan torr och med ringa växtlighet. Andra sidan var frodigt grön och täcktes av terrassodlingar över allt. Dimmigt fuktigt på ena sidan och torrt och soligt på andra.

Ett besök på ön El Hierro blev det också men nu hade det börja blåsa upp rejält så det blev att kolla ankaret nog och ofta. Vi blev tvungna att ge oss i kasst med Atlantens vrede då vi hade flyg att passa. Sjösjukan satte in och jag blev snart själv i sittbrunnen. Vinden tilltog och pendlade mellan 15 till 20 m/sek. Efter som ingen arbetsfördelning fanns ombord så blev jag styrman under 15 timmar. Det starkaste minnet var vågorna. Innan vi lättade ankar så tjöt det i riggen men sjön var inte nämnvärt hög tyckte jag. Efter någon timme då vi kom ur viken och vågorna kom snett för över så insåg jag att de var gigantiska. Den första som bröt över båten gav mig en rejäl kallsup som höll mig mätt länge. Lärde mig fort att hålla truten stängd då vågorna bröt över båten. Vinden mojnade och vi fick lä av Gran Canaria och alla andra inklusive kapten kom på benen.

Behaglig segling på ett lugnt hav med den blåa horisonten är helt fantastiskt, är det dessutom behagligt varmt så är lyckan uppnådd. Det blev ett stopp i Puerto Mogan också som har blivit lite av en favorit ort på Gran Canaria. Har återvänt till Kanarieöarna vi några tillfällen för att få segla här och det smakar alltid mer.